Khilafat

Fasta är ännu en form av tillbedjan funnen universellt i alla världens religioner. Även om det är stora skillnader när det gäller sättet att fasta och villkoren därtill, är den centrala idén med fastan närvarande överallt. Där den inte nämns klart, är det troligt att den gradvis antingen blivit nedlagd eller har ebbat ut genom gradvis mindre användande. Fallet Buddha är ett intressant exempel, han startade sitt sökande efter sanningen med en sträng form av fasta, men senare är det sagt att han övergav denna form av fastan eftersom den ogynnsamt hade påverkat hans hälsa. Med detta i åtanke kan man förstå varför han inte fortsatte, men det indikerar inte på något sätt att han slutade tron på att fasta. Kanske är det därför vissa buddister, här och där, fortfarande fastar i någon form.

Att fasta inom Islam är en högt utvecklad institution och den bör studeras djupare. Det finns två typer av åläggande när det gäller att fasta. En handlar om den obligatoriska fastan, och den andra om den frivilliga. Den obligatoriska fastan är indelad i två kategorier:

1. Det finns en hel månad i varje år som fasta är föreskriven för alla muslimer i hela världen. Eftersom månaden är en synodisk månad, fortsätter den att ändras under året i relation till de vanliga månaderna. Detta skapar en balans för tillbedjarna. Ibland är fastan lättare i vintermånaderna då dagarna är korta jämfört med sommarmånaderna då dagarna är långa och krävande. Allteftersom de synodiska månaderna fortsätter att rotera runt året, har Muslimerna i alla delar av världen perioder då det är enkelt att fasta och perioder då det är svårt att fasta.

Fastan i Islam börjar överallt strax innan gryningen och slutar strax efter solnedgången. Under denna period förväntas man att avstå från all mat och dricka. Det är inte bara fysisk hunger och törst som utgör den muslimska fastan, utan nätterna innan fastan kräver en mer viktig egenskap och spelar en central roll i fastan. Muslimerna går upp flera timmar innan gryningen för individuell bön och ihågkomst av Gud. Den Heliga Qur’anen blir uppläst i varje Muslims hus oftare än i ordinarie dagar. En större del av nätterna tillägnas åt andliga träningar som utgör det väsentliga inom fastan.

Under dagen, förutom att avstå från mat och vatten, är det särskilt viktigt att avstå från innehållslöst prat, gräl och slagsmål, eller från all annan verksamhet som står under en sann troendes värdighet. Ingen tillfredsställelse i köttsliga njutningar är tillåten under dagen. Även makar lever skilda åt under dagen, förutom de formella mänskliga relationerna som finns mellan alla människor.

Inom Islam är allmosor och omsorg för de utblottade så högt betonat att det blir en del av varje Muslims vardag. När månaden Ramadan kommer, månaden då man skall fasta, förväntas Muslimerna att dubbla sina ansträngningar inom detta område. Det meddelas om den Heliga Profeten ^sa att han spenderade i de fattigas väg, var det en daglig rutin för honom som har blivit liknad som en bris, som aldrig upphör att skapa lättnad och tröst åt de behövande. Den Heliga Profetens traditioner ^sa påminner oss om att brisen började ta fart och började blåsa starkare. Att ge allmosor och ombesörja för de utblottade är så högt betonat att i ingen period under året engagerar sig Muslimerna i sådana människovänliga syften, så mycket som de gör under månaden Ramadan.

2. Annan obligatorisk fasta är oftast relaterad till Guds överseende av synder. Detta inkluderar även överträdelser av den obligatoriska fastan.

Den frivilliga fastan är så prioriterad, att det blir en del av livet i varje rättfärdig Muslims liv. Även om majoriteten av muslimerna inte fastar förutom i månaden Ramadan så finns det en del här och där som fastar utöver detta, speciellt när de har problem. Eftersom det är förväntat att bönerna utförda under fastan är mer produktiva så fastar vissa människor för att värja bort sina problem, men vissa fastar bara för att vinna Guds speciella gunst. Det finns ingen gräns för detta, förutom att Islams grundare strängt avrådde de som hade lovat att fasta konstant resten av deras liv. När den Helige Profeten ^sa fick vetskap om ett sådant fall ogillande han övningen och kritiserade mannen för att försöka uppnå frihet genom att påtvinga sin egen vilja på Gud. Han sade till mannen "Genom att sätta sig själv i problem eller obehag kommer du inte att behaga Gud, utan du kanske till och med kommer att tjäna Hans misshag." Han förtydligade att överbetoning av stränghet sannerligen kommer göra att man försummar ens fru och barn, släkt och vänner etc.

Den Helige Profeten ^sa påminde honom speciellt om hans ansvarigheter inom området för mänskliga relationer: ”Gör din plikt gentemot Gud samt mot Guds skapelse likvärdigt” var rådet. För vissa, efter deras envisa bedjande, tillät han valfri fastande, endast på Davids ^as sätt. Den Helige grundaren av Islam sade till dem att det var Davids ^as utövning att fasta ena dagen och att avstå från fasta dagen därpå. Genom hela sitt liv, efter att ha ingått löftet, fastade han varannan dag. Så den Helige Profeten ^sa sade: ”Jag kan endast tillåta så mycket och inte mer”.

Institutionen av fastan är extremt viktig eftersom den utbildar den troende i nästan alla områden i hans spirituella liv. Bland andra saker lär han sig genom egen erfarenhet vad hunger, fattigdom, ensamhet och obehag betyder för de mindre lyckliga i samhället. Avhållsamhet från varje sådan övning under månaden Ramadan som annars är tillåtna spelar en byggande roll i att rena den mänskliga karaktären.