Svar på ofta förekommande frågor

En av Koranens viktigaste läror om miljön är idén om balans och harmoni. Muslimer tror att jorden och alla dess ekosystem skapades i perfekt balans av Allah, och att det är vårt ansvar att upprätthålla den balansen genom ansvarsfull förvaltning av miljön.

Så att ni icke får överskrida måttet. (55:9)

Koranen lär också att vi bör vara uppmärksamma på vår påverkan på miljön och bör undvika att slösa med naturresurser.

”Å, ni Adams barn! Pryd er med rättfärdighetens klädnad vid varje tid och plats för tillbedjan och ät och drick, men gå icke till överdrift, Han älskar förvisso icke dem som går till överdrift.” (7:32)

”Och Allah kallar till fridens boning, och vägleder den Han behagar till den rätta vägen.” (10:26)

”Och om de är benägna till fred, närma dig du också den, och sätt din lit till Allah. Det är förvisso Han som är Allhörande, Allvetande.” (8:62)

Fred är ett centralt begrepp i Koranen och betraktas som mycket önskvärt för individer, samhällen och världen i stort. Koranen främjar fred som det yttersta målet för mänskliga handlingar och uppmanar muslimer att sträva efter fred i alla aspekter av deras liv.

Koranen lär att fred kan uppnås genom rättvisa och jämlikhet, och att fred inte kan upprättas utan dem. I denna mening betraktar Koranen fred inte bara som frånvaron av krig och konflikter utan som ett tillstånd av social harmoni och balans, där individer och samhällen kan blomstra.

Koranen uppmuntrar också muslimer att söka fred med människor av annan tro och att behandla dem med vänlighet och respekt. Muslimer uppmanas att upprätta fredliga relationer med icke-muslimer baserade på ömsesidig respekt, rättvisa och gemensamma intressen.

Dessutom betonar Koranen vikten av inre frid och lugn. Muslimer uppmuntras att vända sig till Gud och att söka tröst i bön och minnas Gud regelbundet och flitigt för att uppnå inre frid och lycka.

Sammantaget ser Koranen fred som ett grundläggande värde och en väsentlig del av ett dygdigt och tillfredsställande liv. Den ger vägledning om hur man uppnår fred i alla aspekter av livet, från personliga relationer till internationella angelägenheter, och betonar vikten av rättvisa, jämlikhet och ömsesidig respekt för att uppnå detta mål.

”Det finns icke ett djur som kryper på marken, icke en fågel som flyger med sina två vingar, utan att de är ordnade i samhällen lika era. Vi har icke utlämnat någonting i Boken. Sedan skall de samlas ihop till sin Herre.” (6:39)

Denna vers betonar skapelsens enhet och pekar på att alla varelser, inklusive djur, är en del av Guds plan, samt att djur har sina egna samhällen och sociala strukturer. Detta understryker vikten av att behandla djur som levande varelser och respektera deras existens och rättigheter. Koranen betonar också att människor har ett ansvar att ta hand om djur och att behandla dem med vänlighet och medkänsla.

Vid slakt måste djur behandlas med vänlighet och medkänsla. Djur får inte torteras eller misshandlas på något sätt. Slakten ska ske så snabbt och så smärtfritt som möjligt.

Å, ni som tror, uppfyll era förbund.” (5:2)

Islam betonar vikten av att uppfylla överenskommelser och kontrakt, och att upprätthålla sina åtaganden i alla aspekter av livet. Detta inkluderar överenskommelser mellan individer, såväl som de som görs mellan nationer eller grupper. Även svenska muslimer förväntas uppfylla sina åtaganden gentemot den svenska staten som en del av det förbund man ingått i genom att bosätta sig här. Att bryta ett avtal eller förbund är en allvarlig synd i islam.

”De frågar dig om berusningsmedel och lyckospel. Säg: ”Det finns en stor synd i båda men också någon fördel för människor, men deras synd är större än deras fördel” (2:220)

Denna vers gör det klart att alkohol är förbjudet i islam och att muslimer förväntas undvika det. Koranen erkänner att alkohol har vissa fördelar, men den betonar att skadan den orsakar är större än någon potentiell fördel. Sammantaget betonar Koranen vikten av att undvika handlingar som kan ha negativa effekter på individer och samhälle.

Det är väldigt populärt bland Islams motståndare att när de fått svar på anklagelser och inte har något ytterligare att invända mot i ämnet, så säger de istället att muslimer ljuger om sin lära.

Muslimer anklagas för att använda sig av begreppet Taqiyyah, att muslimers tro ger dem tillåtelse att ljuga för att slippa svårigheter.

Denna teori sägs vara baserad på versen ”Vem helst som icke tror på Allah efter att ha antagit tron, utom den som tvingas till det bortom gränsen för vad han kan stå ut med fastän hans hjärta förblir ståndaktigt i tron. Men de vilkas hjärtan är nöjda med att förkasta sin tro, över dem kommer Allahs vrede att falla, och för dem kommer det att finnas ett plågsamt straff.” (16:107)

Att använda sig av lögn är absolut inte ursäktat i denna vers. Vidare är en dom utfäst för sådana människor som inte finner styrkan att utstå extrem tortyr.

”Sedan är din Herre förvisso Synnerligen Förlåtande och Barmhärtig, mot dem som utvandrade efter det att de blivit förföljda och sedan strävade hårt för Allahs sak och förblev ståndaktiga” (16:111)

Ovan står det att en sådan person måste vidta vissa handlingar för att förtjäna att bli förlåten av Gud. En sådan person borde migrera från en sådan plats och sedan sysselsätta sig hårt med att predika tron ​​för omgivningen på sin nya bostadsplats och etablera sin trofasthet mot tron ​​genom sina handlingar – en sådan person skulle verkligen finna Gud för att vara mest Förlåtande och Barmhärtig.

Att ljuga är strikt förbjudet inom Islam. Om begreppet Taqiyyah hade varit tillåtet hade tusentals av de tidiga muslimerna väldigt enkelt undkommit all förföljelse och sluppit bli mördade på grund av sin tro – vilket de aldrig gjorde. Sammanfattningsvis betonar islam vikten av sanning och fördömer alla former av lögn. Muslimer uppmuntras att vara sanningsenliga i alla aspekter av livet.

I islamiska läror används termen otrogen ofta för att hänvisa till dem som inte tror på Guds enhet (Allah) eller som förkastar profeten Muhammads profetskap (Allahs frid och välsignelser vare med honom). Termen används dock inte för att beteckna en viss religiös eller etnisk grupp, och den är inte heller avsedd att användas som en nedsättande term.

Säg: ”Å, ni otrogna! Jag tillber icke det som ni tillber, icke heller tillber ni det jag tillber. Icke heller kommer jag att tillbe det som ni tillber, icke heller kommer ni att tillbe det jag tillber. Er religion är för er, och min religion är för mig.” (109:2-7)

Islam lär att alla människor är skapade lika och att varje person har friheten att välja sin egen tro och religiösa sedvänjor. Muslimer uppmuntras därför att respektera andras övertygelser och val, även om de inte själva delar den övertygelsen.

Det finns några verser i Koranen som har tolkats av vissa för att beordra muslimer att föra krig mot icke-troende eller att straffa dem. Det är dock viktigt att förstå att Koranens läror om krig och våld är kontextualiserade och måste läsas i deras historiska sammanhang.

Dessa verser i Koranen citeras ofta i detta sammanhang;

Tillstånd att strida har givits till dem mot vilka krig förs, på grund av att de har förfördelats, och Allah har sannerligen makt att hjälpa dem. (22:40)

”Och strid på Allahs väg mot dem som strider emot er, men överträd icke. Allah älskar sannerligen icke överträdarna.” (2:191)

Det är dock viktigt att notera att dessa verser uppenbarades i samband med tidig islamisk historia, när muslimerna emigrerade från Mecka till Medina för att få leva i frid och utöva sin religion. Trots emigrationen fortsatte förföljelsen, Mekkaborna samlade andra stammar och attackerade muslimerna, målet var att utplåna dem från jordens yta. På den tiden sågs befallningen att slå tillbaka som ett nödvändigt medel för självförsvar.

Dessutom betonar Koranen också vikten av fredlig samexistens med icke-muslimer, vilket exemplifieras av profeten Muhammads (Allahs frid och välsignelser vare med honom) eget liv och läror. Till exempel lär Koranen att muslimer ska behandla icke-muslimer med vänlighet och rättvisa:

”Beträffande dem som icke har kämpat mot er på grund av er religion och som icke har drivit ut er ur era hem, förbjuder Allah er icke att vara vänliga mot dem och handla rättvist mot dem, Allah älskar förvisso dem som är rättvisa.” (60:9)

”O ni som tror, var ståndaktiga för Allahs sak och bär vittnesbörd med rättvisa, och låt icke en folkets fiendskap driva er till att handla annorlunda än med rättvisa.” (5:9)

Koranens verser måste förstås i sitt historiska och sociala sammanhang och i ljuset av Koranens bredare lära om medkänsla, rättvisa och fredlig samexistens med alla människor.

I islamiska läror syftar termen jihad främst på kampen individen för inom sig själv för att förbättra sig och för att hjälpa andra och att bygga ett rättvist och medkännande samhälle.

Termen jihad förknippas ofta med väpnad konflikt eller våld. Detta är inte den primära innebörden av termen i islamisk lära. Snarare betonar Koranen vikten av fredligt motstånd och användningen av dialog och argumentation för att främja islams principer.

”Och kalla med vishet och goda förmaningsord till din Herres väg och resonera med dem på det sätt som är bäst.” (16:126)

Samtidigt erkänner islam rätten till självförsvar och behovet av att skydda sig själv och sin gemenskap från aggression och förtryck. I fall där fredliga medel har uttömts och det inte finns något annat alternativ, kan väpnad konflikt tillåtas som ett medel för självförsvar.

”Och strid på Allahs väg mot dem som strider emot er, men överträd icke. Allah älskar sannerligen icke överträdarna.” (2:191)

Men även i sådana fall tillhandahålls strikta riktlinjer för att säkerställa att krigsföringen är etisk och rättvis.

I islamisk lag hänvisar termen Halal till handlingar, beteenden eller saker som är tillåtna och Haram syftar på handlingar, beteenden eller saker som är otillåtna. Endast Gud och hans Profet (Allahs frid och välsignelser vare med honom) avgör vad som är Halal och vad som är Haram.

Koranen anser att hädelse är ett allvarligt brott, eftersom det innebär att man inte respekterar Allah, Koranen eller profeterna. Koranen fördömer hädelse och varnar för konsekvenserna av att ägna sig åt sådant beteende.

”Sannerligen, de som förtretar Allah och Hans sändebud, dem har Allah förbannat i denna värld och i den tillkommande, och Han har berett ett förödmjukande straff för dem.” (33:58)

Koranen betonar vikten av att respektera Allah, profeterna och Koranen, och varnar för att ägna sig åt respektlöst och hånfullt beteende. I islamisk tradition ses hädelse som en kränkning av trons helighet.

Trots att blasfemi anses vara en allvarlig synd så finns det inget straff för det i Koranen, istället har Gud lärt muslimerna hur de skall bete sig vid dessa tillfällen.

“… och ni skall sannerligen höra många smärtsamma ting från dem som gavs boken före er och från dem som sätter upp jämlikar bredvid Gud. Men om ni visar sinnesstyrka och handlar rättfärdigt, är det verkligen en fråga om en stark beslutsamhet.” (3:187)

Muslimer förväntas, enligt Profetens (frid vare med honom) sunnah, visa tålamod vid hån och förolämpning av tron och överlämna resten åt Allah.

Att avsäga sig sin tro nämns i Koranen. Koranen bekräftar religionsfriheten och rätten att välja sin tro, men varnar också för konsekvenserna av att överge sin tro. Här är några exempel på verser från Koranen:

”Det är sanningen från din Herre. Låt därför den tro som så vill och låt den låta bli att tro som vill det.” (18:30)

”Det får icke finnas något tvång i religionen.” (2:257)

”Allah kommer aldrig att förlåta dem som tror, sedan förnekar, sedan tror igen, sedan förnekar och sedan ökar i otro, icke heller kommer Han att vägleda dem till den rätta vägen” ⁵⁴

Dessa verser bekräftar rätten till religionsfrihet och betonar att tro är en fråga om personligt val. Koranen erkänner också allvaret i att överge sin tro och varnar för de andliga konsekvenserna av det. Det är klart och tydligt att människor inte har rätt att straffa dem som lämnar tron.

Islam betonar förhållandet mellan kropp och själ. Genom att täcka kroppen skyddar man hjärtat från orena tankar och impulser. Män instrueras att hålla tillbaka eller behärska sina ögon från att stirra på kvinnor, och kvinnor förväntas bära lösa ytterplagg och täcka sina huvuden och barm.

”Säg till de troende männen att slå ned sina blickar och vaka över sina könsdelar” (24:31)

Syftet med hijab (slöja) inom islam är i första hand att inspirera till blygsamhet hos både män och kvinnor. Kvinnor uppmanas i Koranen att täcka sina huvuden och att dra sina täcken över sin barm.

”Och ​​säg till de troende kvinnorna att slå ned sina blickar och vaka över sina könsdelar, och att de inte visar sin skönhet eller sin utsmyckning…” (24:32)

Muslimska kvinnor bär hijab och lösa kläder för att uppfylla Guds befallning. Det uppmuntrar dem att vara blygsamma. Hijab är ett skydd för muslimska kvinnor mot mäns oönskade blickar. En kvinna i hijab ses som någon som värnar om sin blygsamhet. Hennes budskap är tydligt – hon vill inte att män ska titta på henne.

Enligt islamiska läror anses den mänskliga naturen vara god och ren, varje person tros ha en medfödd känsla av moral och en naturlig benägenhet att göra gott. Denna syn på den mänskliga naturen är baserad på tron att alla människor är skapade av Allah och utrustade med en unik uppsättning förmågor och talanger.

Islams lära erkänner dock också att människor är felbara och mottagliga för frestelser och fel. Koranen noterar att alla människor är benägna att synda och begå misstag, och att kampen för att motstå frestelser och upprätthålla ett moraliskt och rättfärdigt liv är en konstant kamp.

”Varje själ skall smaka döden. Och bara på uppståndelsens dag skall ni till fullo ges era belöningar. Så vem som än avlägsnas från elden och förmås träda in i himlen har sannerligen nått sitt mål. Och livet i denna värld är ingenting annat än en bedräglig njutning” (3:186)

Islamiska läror betonar vikten av självdisciplin, självreflektion och personligt ansvar i strävan efter att leva ett rättfärdigt och dygdigt liv.

Genom att både erkänna sin medfödda förmåga till gott samt sin mottaglighet för frestelser och fel uppmuntras muslimer att ta ansvar för sina handlingar och arbeta för att förstärka sin inre styrka, motståndskraft och moralisk styrka genom att skapa en levande kontakt med sin Skapare och be Honom om hjälp i livets alla steg.

Måttlighet är en viktig princip inom islam och som betonas i Koranen. Muslimer tror att måttfullhet i allt är avgörande för att leva ett balanserat och tillfredsställande liv.

Koranen uppmuntrar muslimer att undvika överflöd i alla aspekter av livet, vare sig det gäller att äta, dricka, spendera eller andra aktiviteter.

”Ät och drick, men gå inte till överdrift” (7:30)

Muslimer uppmuntras att söka balans och måttfullhet i sina relationer med andra och att undvika extremism.

“Medelvägen är den bästa av alla”, ska profeten Muhammad (frid vare med honom) sa sagt.

Islam anser att homosexuella relationer är förbjudna. Homosexualitet har diskuterats mer i Bibeln än i Koranen. I Koranen finns följande verser;

”Och Vi sände Lot, när han sade till sitt folk: ”Begår ni sådana skändligheter som ingen i världen någonsin begått före er? Ni närmar er män med lust istället för kvinnor. Nej, ni är ett folk som överskrider alla gränser” (7:81-82)

”Och om två män bland er är skyldiga till det, straffa dem båda. Och om de ångrar sig och gör bättring, lämna dem då i fred. Allah är sannerligen ofta Återvändande med medlidande och är Barmhärtig.” (4:17)

Det är viktigt att notera att islamisk lära betonar vikten av medkänsla, vänlighet och respekt för alla individer. Även om islamisk moral ser homosexuellt beteende som syndigt, kräver den också att alla individer behandlas med värdighet och respekt och att man undviker varje form av diskriminering.

I den islamiska tron anses svin (gris) som haram (förbjudet) att äta.

”Han har endast förbjudit er det som dör av sig självt, och blod och svinets kött.” (2:174)

Det diskuteras ibland om anledningen till denna befallning bland muslimer och icke muslimer, kort kan man säga att förbudet kommer från Den som skapat världarna och allt i dessa, Han vet bäst vad som är bra och vad som är dåligt för människan. Det är värt att notera att förbudet mot fläsk inte är exklusivt för den islamiska tron, eftersom det också observeras av andra abrahamitiska religioner, såsom judendomen och vissa samfund inom kristendomen. Ordet svin används i flera språk för att benämna orenhet.

Äktenskapsbrott, eller sexuella relationer mellan två individer som inte är gifta med varandra, anses vara en stor synd i islam. Koranen fördömer starkt denna handling och utdömer stränga straff för dem som ägnar sig åt det. Detta straff är enbart för dem som gör det offentligt, dvs. inför minst fyra vittnen.

”Och gå icke nära otukt, det är förvisso en uppenbar skändlighet och en ond väg.” (17:33)

”Den otuktiga kvinnan och den otuktiga mannen, prygla var och en av dem med hundra rapp… Och låt en grupp av de troende bevittna deras straff.” (24:33)

Dessa verser gör det klart att äktenskapsbrott är en allvarlig synd i islam och att de som ägnar sig åt det kan möta stränga straff, inklusive piskrapp och socialt fördömande.

Ämnet om skilsmässa diskuteras i flera verser och kapitel av Koranen. Inom islam anses skilsmässa vara en sista utväg. Koranen uppmuntrar gifta par att bearbeta sina problem och försona sig, men ger också riktlinjer för skilsmässa om försoning inte är möjlig.

”Och om de beslutar sig för skilsmässa, då är Allah förvisso Allhörande, Allvetande.” (2:228)

Koranen erkänner också att skilsmässa kan vara en svår och känslomässig process för båda parter, och betonar vikten av att behandla varandra med respekt och vänlighet under hela processen, samt även efter skilsmässan.

Polygami är tillåtet i islam, med viktiga restriktioner och villkor.

”Och om ni fruktar att ni, i samhället, kanske icke kommer att vara rättvisa i er behandling av de föräldralösa i krigens efterdyningar, äkta då kvinnor, så många som det passar er, två eller tre eller fyra. Men om ni fruktar att ni icke kommer att vara rättvisa, äkta då bara en” (4:3)

”Och ni kan icke hålla en fullkomlig jämvikt mellan hustrur, trots era bästa avsikter. Men hys icke helt förkärlek för en, så att ni lämnar den andra övergiven” (4:130)

”Och ordna äktenskap för änkorna bland er” (24:33)

Även om månggifte är tillåtet i islam anses det inte vara obligatoriskt eller ens uppmuntrat. Faktum är att Koranen säger att det kan vara svårt att behandla flera fruar lika, och Koranen uppmuntrar monogami som den föredragna formen av äktenskap.

Då islam är en praktisk religion som ger utrymme att agera för att bevara ett fungerande samhälle ges männen tillåtelse att gifta sig med fler kvinnor. Världshistorien har vittnat gång på gång att det blir ett underskott på män efter krig. Under sådana omständigheter kan månggifte ge stabilitet till samhället och trygghet till ensamstående kvinnor och änkor.